Igår packade vi in alla monster i den silverfärgade lilla familjebilen för att sedan bege oss av till det storaa majbrasebålet (läs:tre glödande vedträn i en korg).  Allting var som det skulle, ingen stress, inga skrikande barn,allt förflöt som det skulle, men nånstans måste det ha gått fel(upptäckte vi sen)för när fyrverkier och majbrasa väl var avklarade och vi förnöjda vandrar tillbaka till den lilla bilen så ser vi redan på håll att det är någonting som inte riktigt stämmer. Det kändes litegrann som ”finn fem fel” fast i vårt fall var det bara ett enda stort jäkla jättefel. Vi börjar allihopa fundera på om majbrasebålet egentligen bestod utav oegentligheter och att vi nu drabbats utav en kollektiv hallucination. MEN ICKE. Innan vi lämnade den lilla bilen till sitt öde så har vi tydligen missat att STÄNGA bildörrarna. Och då menar jag inte att bildörrarna bara stod öppna  litegrann på glänt,nej du, dörrjäklarna stod minsanne mig på vidgavel,rätt ut TJOFF TJOFF.

Mikael blev stissig och undersökte lilla bilen genomgående medan jag stod bredvid och begrundade min dejavuupplevelse ifrån när jag glömde min 3 veckor gamla son Sebastian i kundvagnen på Hemköp.